Författararkiv 155cm.se

Att vara förälder är något av det mest fantastiska som finns, och många skulle beskriva det som det största äventyret i livet. Barnet eller barnen som kommer till oss är alla olika och även om deras grundläggande behov är desamma behöver vi som föräldrar hitta nycklarna och koderna för att lära känna och förstå varje enskilt barn. Det är något som många flerbarnsföräldrar kan vittna om; att det som fungerade för det första barnet absolut inte fungerade för det andra, utan de får hitta nya sätt och vägar för att hitta fram till barnet.

I den här texten ska vi titta lite närmare på de grundläggande behov som finns hos alla barn, för även om de kan tyckas självklara är det inte alltid så lätt som förälder att ha koll på precis allting. Något som dock för de allra flesta kommer instinktivt så snart barnet är fött, är den översvallande kärleken. Det ska ändå sägas att det tyvärr finns de som upplever förlossningsdepression vilket gör det oerhört svårt att knyta an till sitt barn, men för de allra flesta kommer dock kärleken – antingen översvallande eller lite steg för steg. Och det är den här kärleken som är själva grundbulten i barnets liv, och det är kärleken mellan barnet och er föräldrar som bygger det så livsviktiga bandet mellan er.

Bandet som knyter er samman byggs i de dagliga rutinerna, i era samtal och när ni inte riktigt tänker på det. Därför är det så viktigt att vara närvarande föräldrar, som är genuint nyfikna på och intresserade av barnen, och som möter dem med kärlek, förståelse och respekt. Det är när barnen upplever de delarna i varje möte med er som bandet byggs upp och blir starkare och starkare. Har du varit frånvarande under ditt barns uppväxt kommer det bli väldigt svårt att bygga upp bandet mellan er i till exempel tonåren. Det kan gå, men det kommer kräva oerhört mycket av både tonåringen och dig.

Även i jobbiga situationer kan du låta kärleken och respekten vara genomgående, trots att du och ditt barn kanske är ovänner för stunden. Blir du riktigt arg och höjer rösten är det så viktigt att du plockar upp tråden igen när allt är över, pratar igenom vad som hände tillsammans med ditt barn och ber om förlåtelse om du behöver. Speciellt för mindre barn är det viktigt att se att vuxna också har ett brett spektrum av känslor och att det är ok att ha starka känslor, så länge man inte skadar någon annan. Men när allt har lugnat ner sig behöver du visa att kärleken är starkare än alla andra känslor och att du alltid finns där för ditt barn. Berätta hur du kände och fråga hur barnet kände, eller hjälp barnet att beskriva vilka stora känslor hen förmodligen gick igenom. Sätt ord på vad ni känner och respektera om barnet behöver eget utrymme en stund eller inte är redo att prata ännu. Låt kärleken visa vägen.

Det här ämnet har det skrivits mängder av böcker om, och det är inte särskilt konstigt. Mat är verkligen ett av de mest grundläggande behoven hos barn precis som hos oss vuxna, men med barn kan det onekligen innebära mer kämpande beroende på ålder, vanor och personlighet. När det handlar om nyfödda och spädbarn ligger fokus mest på att få igång amningen ordentligt, om du som mamma väljer att amma. Men från cirka fyra månaders ålder är det dags för barnet att få sina första smaksensationer från riktig mat. Det är precis vad det låter som – att få sensationen av mat istället för riktiga portioner, även om de är små. Att äta är något barn måste lära sig; det är inget som kommer automatiskt, utan de måste lära sig hur tungan och käkarna ska röra sig och hur man till slut tuggar. Det handlar alltså om att både lära sig att äta rent motoriskt, men också att lära känna smaker och konsistenser de aldrig varit med om tidigare. Lyckligtvis är de flesta barn nyfikna på mat så ta vara på det som förälder, däremot har de ofta en period runt tvåårsåldern som kallas neofobi där de blir mer misstänksamma mot exempelvis nya smaker. Så passa på tidigt och introducera en stor variation av smaker och konsistenser. Försök ge så näringsrika smaksensationer som möjligt, till exempel mosad avokado, mosad banan, broccoli, morot, sötpotatis, jordnötssmör. Var kreativ och låt bebisen smaka olika kombinationer.

Om du tränar ditt barn att tycka om olika smaker som liten är chansen stor att hen kommer tycka om en mångfald av smaker även som äldre. Tänk på att det du ger ditt barn i början av hens liv påverkar hälsan både på kort och lång sikt. Försök undvika alltför söta saker, låt godiset bestå av bär och frukter, hemgjord glass baserad på banan eller avokado, och låt eventuella sockerbomber bara dyka upp sporadiskt. Att helt förbjuda socker blir ofta inte heller bra, utan försök hitta en balans med fokus på sådant som både är gott och bra för kroppen. Men oavsett vad du ger ditt barn är det viktigt att inte tvinga hen att äta. Du vill skapa positiva och nyfikna känslor kring mat, inte få barnet att känna press och stress. Det är dessutom relativt få som tycker det känns bra att äta om man känner sig utstirrad. Ge barnet sin tallrik med mat och låt hen sköta sig själv litegrann. Prata om annat, ge lite hjälp om det behövs, men pressa inte. Till slut brukar matlusten titta fram.

Från födseln och ända tills vi blir vuxna går vi igenom olika perioder och faser, och sömnen är en av de delar av livet som påverkas mest. För små barn, speciellt under det första året, är det många utvecklingssprång att gå igenom, och det är lätt hänt att sömnen blir oroligare när ett nytt språng är aktuellt. Ju äldre barnet blir desto mer stabiliseras sömnen, men den kan såklart fortfarande påverkas negativt om det är mycket nytt som händer runt omkring – lära sig gå, börja gå på pottan, börja förskolan, en flytt eller vad som helst. Något som också kan hända är att barnet upplever nattskräck. Det är något som oftast händer under förskoleåren men kan även hända tidigare. Barnet vaknar mitt i natten, skriker och är otröstligt men skjuter bort föräldrarna så fort de försöker hjälpa barnet. Detta är oerhört jobbigt för föräldrarna eftersom allt man vill är att trösta sitt barn när hen skriker. Det bästa du kan göra är att vänta ut barnet, inte försöka väcka henne eller honom, och bara vara nära. Till slut kommer barnet somna om, och hen kommer inte minnas något från händelsen. Nattskräck är alltså något som är svårare för föräldrarna än för barnet, och det kan vara skönt att veta att det inte är farligt. Håll er så lugna ni kan under utbrottet och till slut kommer det vara över. Nattskräck kan förekomma allt ifrån en enda gång till att vara relativt återkommande under olika perioder, och om ni som föräldrar vet att någon större förändring är på gång kan det vara bra att förbereda er mentalt att nattskräck skulle kunna dyka upp hos barnet. Ju bättre förberedda ni är desto lättare blir det att ta er igenom det.

Hur vi hanterar våra barns känsloutbrott handlar i mångt och mycket om hur vi själva mår i just den stunden. Är vi själva trötta och kanske hungriga kommer det vara väldigt mycket svårare att hantera en treåring som också är trött och hungrig. En del av vårt ansvar som föräldrar handlar om att faktiskt göra vad vi kan för att må bra själva – försök få tillräckligt med sömn, ät ordentligt och ha alltid något med dig i väskan som snabbt höjer blodsockret, vare sig det är en banan, en bar eller lite nötter. Är vi inte förberedda kan det där utbrottet hos treåringen göra att vi reagerar på ett sätt som bara gör situationen värre. När du känner att tålamodet snabbt håller på att ta slut, ta ett djupt andetag och försök tömma huvudet på tankar. Ta ett par sekunder att tänka efter vad som ligger bakom barnets känslor; kanske går hela situationen att reda ut eller åtminstone lugna ner om du tar ett lugnt kommando och pratar med barnet istället för att direkt höja rösten och bli skrämmande. Ditt ansvar är att hitta ditt lugn och hjälpa till att leda barnet ut ur de stora känslorna och till en mental plats där hen mår bra igen.

Det tar tid att lära sig nya saker, speciellt som barn när allt i världen och inom de själva är nytt. Något som många föräldrar tenderar att göra är att försöka lära ut och förklara saker när barnet är mitt uppe i ett utbrott eller annat förhöjt emotionellt tillstånd, men är det något som är säkert så är det att ingen tar till sig lärdomar när man är arg och ledsen. I de situationerna handlar vårt uppdrag som föräldrar om att hjälpa barnet ut ur de starka känslorna, att gå vidare genom att avleda uppmärksamheten till något helt annat. Först sedan, när allt har lugnat ner sig, kan ni sitta ner och prata om vad som hände och varför. Ni kan båda berätta om era känslor och efter hand kommer barnet lära sig mer om att hantera sina känslor. Skulle du istället, i stundens hetta, skrika åt ditt barn, komma med hotelser eller avvisa barnet, kommer det bara resultera i rädsla och att hen känner sig övergiven av den person hen älskar allra mest. Rädsla kan skapa vissa resultat, men lärdomar som baseras på rädsla eller att undvika smärta är aldrig bra.