Hur vi hanterar våra barns känsloutbrott handlar i mångt och mycket om hur vi själva mår i just den stunden. Är vi själva trötta och kanske hungriga kommer det vara väldigt mycket svårare att hantera en treåring som också är trött och hungrig. En del av vårt ansvar som föräldrar handlar om att faktiskt göra vad vi kan för att må bra själva – försök få tillräckligt med sömn, ät ordentligt och ha alltid något med dig i väskan som snabbt höjer blodsockret, vare sig det är en banan, en bar eller lite nötter. Är vi inte förberedda kan det där utbrottet hos treåringen 
göra att vi reagerar på ett sätt som bara gör situationen värre. När du känner att tålamodet snabbt håller på att ta slut, ta ett djupt andetag och försök tömma huvudet på tankar. Ta ett par sekunder att tänka efter vad som ligger bakom barnets känslor; kanske går hela situationen att reda ut eller åtminstone lugna ner om du tar ett lugnt kommando och pratar med barnet istället för att direkt höja rösten och bli skrämmande. Ditt ansvar är att hitta ditt lugn och hjälpa till att leda barnet ut ur de stora känslorna och till en mental plats där hen mår bra igen.
Av155cm.se
Din roll i barnets känsloutbrott
Av155cm.se
Lärdomar eller skrämseltekniker
Det tar tid att lära sig nya saker, speciellt som barn när allt i världen och inom de själva är nytt. Något som många föräldrar tenderar att göra är att försöka lära ut och förklara saker när barnet är mitt uppe i ett utbrott eller annat förhöjt emotionellt tillstånd, men är det något som är säkert så är det att ingen tar till sig lärdomar när man är arg och ledsen. I de situationerna handlar vårt uppdrag som föräldrar om att hjälpa barnet ut ur de starka känslorna,
att gå vidare genom att avleda uppmärksamheten till något helt annat. Först sedan, när allt har lugnat ner sig, kan ni sitta ner och prata om vad som hände och varför. Ni kan båda berätta om era känslor och efter hand kommer barnet lära sig mer om att hantera sina känslor. Skulle du istället, i stundens hetta, skrika åt ditt barn, komma med hotelser eller avvisa barnet, kommer det bara resultera i rädsla och att hen känner sig övergiven av den person hen älskar allra mest. Rädsla kan skapa vissa resultat, men lärdomar som baseras på rädsla eller att undvika smärta är aldrig bra.
Av155cm.se
Vikten av tillhörighet
Alla barn är beroende av att känna tillhörighet; en trygghet där tröst alltid finns och där man kan tanka energi. Där barnet känner att det hör hemma och har sin ”flock”. Att känna tillhörighet stärker också självkänslan på ett mycket positivt sätt. När du jobbar för att stärka bandet mellan dig och ditt barn, jobbar du egentligen för att ditt barn ska känna sig så trygg med dig att hen alltid känner att det går att komma till dig – oavsett vad som hänt eller vad som behöver berättas. Att ditt barn känner tryggheten att alltid kunna återvända till dig och känna sig sedd och älskad, även om han eller hon har gjort något fel, är ett av de finaste bevisen du kan få på at
t ert band är riktigt starkt.
När barnen är små handlar trygghet oftast om att bli tröstad. Till och med på förskolor, där barnen har tillfrågats om vad som gör att just den eller den pedagogen är barnets favorit, svarar de flesta att ”hen är bra på att trösta”. När barnen kan tyckas bli fullkomligt upprivna av något du själv känner är en småsak, är det förmågan att ta barnets känslor på allvar som gör att barnet känner tillit och förståelse. Visa ditt barn att du kan ta alla stora känslor som kommer, och att det är ok att leva ut dem. Sedan visar du vägen till lugn och ro. Ibland kan vi vuxna råka skratta åt våra barns känslor, men försök låta bli – tänk på vad ett sådant beteende lär ut till barnen, och välj istället att ta barnets känslor och upplevelser på allvar.
Av155cm.se
Att bli ett ”vi”
Ett annat viktigt sätt att skapa en känsla av tillhörighet är att varje familjemedlem bygger sin unika vi-känsla med barnet. Att båda föräldrarna har egna stunder med barnet; att båda bygger upp sina egna små rutiner eller ritualer som bara är deras och barnets. Det gör att barnet lär känna sina föräldrar på olika, men alltjämt djupa, sätt vilket kommer skapa både mer positiv dynamik inom familjen men också en ännu starkare trygghet. De speciella stunderna behöver inte vara så avancerade utan det kan mycket väl räcka med små men mysiga sakera> som bara ni gör tillsammans. Köpa en fralla på väg till förskolan på fredagar, ha vissa samtalsämnen som kanske mest intresserar er två eller åka iväg på en liten utflykt en gång i månaden – det kan vara vad som helst, bara det är speciellt för just er två.
Så njut av barndomsåren, och försök se möjligheterna även i de tuffa stunderna. De gånger du lyckas behålla lugnet och hjälpa ditt barn till lugn och ro igen kommer vara ovärderliga, och du – kom ihåg att ingen är perfekt. Alla föräldrar gör mängder av misstag. Så är det bara, men vi kan också försöka bli bättre, lugnare och gladare föräldrar för att kunna hjälpa våra barn ytterligare på deras väg genom livet.
